Be strong..
True..
Yes it is !
Hjärnan hinner inte med!
Det är så mycket som hänt på sista tiden att det gjort mig lite deppad, ledsen och galen! Brukar inte diskutera mina "problem" för någon. Men jag börjar känna att jag är behov utav de nu. Har en mor och far som inte existerar som vanligt så deras stöd har man ju inte. Saknar att ha någon nära mig, alla mina vänner valde att gå vidare när dom fick reda på att jag blev gravid och ville gifta mig. Deras problem inte mitt! Är lite instängd och avstängd känns de som. Vet inte hur jag ska tala till folk och bete mig, känns som jag glömt! Lever mitt lilla liv med mina barn som betyder allt för mig. Känner stor behov utav att byta liv och plats just nu fast tillsammans med familjen. Skulle aldrig tveka från att flytta från Sverige. Lär ändå inte bli saknad, om inte jag hör av mig så gör ingen de till mig heller. Tror inte min familj skulle veta om jag var död nu eller ej. Är över 1 månad sen jag sist hörde deras röster.. Fan, djupt deprimerad! Hur kan Gud tillåta någon att må såhär dåligt? Jag är inte värd de här, hjälper alla i min omgivning men ändå är de jag som ska bli nertrampad! Fuck this shit!!
Huvudvärk.se
Jag trodde det var slutet..
Tack gud att du behåller mormor! Hon är värd att få leva livet ut, har aldrig sett en starkare kvinna under mina 23 år.. Beundrar henne till 100%, gråter floder då jag tänker på vad denna sjukdom gjort henne. Varför just hon?
Kråkan, gumman, snuttan, lillan kan räkna upp tusantals fler smeknamn man fått av henne.. Alla underbara minnen man har sen norrgården, underbart! Du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta!
Ditt barnbarn Ida ♥
FUCK YOU!
JAG STÅR FÖR MINA ÅSIKTER OCH
ÄR INTE RÄDD FÖR ATT BLI PÅHOPPAD!
• Det är fel, så jävla fel..
Alla människor är lika mycket värda!
Jag blir också ibland sur över hur vissa invandrare beter sej efter att vi har gett dom en möjlighet till ett bättre liv, men sen finns det dom som är jättetacksamma och verkligen visar deras tacksamhet, jag vet efter allt man själv sätt med egna ögon att livet inte är rättvist men det finns fan gränser om hur man ska bete sej mot en medmänniska..
NI BORDE SKÄMMAS!!
Ni är medverkade ni också till hälften av alla brott som sker idag, svenskar är inte perfekta..
När detet tar över..
Gråten i halsen sitter jag och ser bilder på mig för 2år sedan. Jag längtar tillbaka till det självförtroendet och den kroppen. Att jag kunde se mej själv i spegeln och verkligen gilla det jag såg, att jag inte skämdes att gå ut genom dörren och tänka att folk skulle vänder sig om och pratar bakom min rygg..
Idag lever jag i ett skal som jag vill komma ur.. Är trött på att leva som en deppig människa vill njuta av mitt liv som jag alltid gjort förut..
Jag tycker att ingenting är värt längre, jag vet att det låter helt sjukt jag väntar mitt andra barn och lever igentligen det liv många strävar efter men jag är inte lycklig i själen efter att jag fick diagnosen struma. Den har förändrat mitt totalt, 35 kilo mer på benen och mår både psykiskt och fysiskt dåligt..
Många kanske tycker nu att jag är en idiot som bara tänker på sej själv och inte inser allt fint jag fått? Men jag tänker alltid på min familj och jag tar dom alltid i första hand, men när man inte mår bra inombords så fungerar ingenting..
Det är säkert fler där ute som känner igen sig med det jag skriver, även om dom inte har struma det kan handla om 100 andra saker för om man får förändringar i livet som man inte väntat sig så förlorar man självförtroendet och sitt hopp alla har i sitt liv..
Och som jag alltid önskar och ber om är en chans till att få tillbaka den person/kropp jag var/hade förut det skulle förändra så extremt mycket i mitt liv..
Jag förstör för mej själv..
Ibland måste man inse att saker man gör beror oftast på sej själv.. Idag insåg jag något stort misstag jag allt för ofta gör i min vardag.. Orden jag hörde gick inte längre in genom ena örat och ut genom det andra, denna gång fasnade dom..
Jag är rädd för mej själv, rädd att förlora det ända jag har..
Jag måste lära mej att behärska mej, att andas och räkna till 10 innan jag får alla mina utbrott.. Jag vill inte längre leva såhär, jag förstör för mej själv och för min familj.. Snart orkar dom inte mer!! Det märke jag från idag..
Det måste bli ändring, och det är NU, inte snart utan NU!
Ta dina handlingar på allvar och se livet på riktigt, förlorar jag han förlorar jag även mina barn automatiskt, utan er fungerar inte vardagen.. Jag är snart mamma till 2 barn och har det största ansvaret någonsin!
SKÄRPNING!
När livet förändrades totalt..
Efter att min vilde somnat i vagnen satt jag kvar på bänken och började tänka på mitt liv..
Detta 1½ året har varit både mitt bästa och sämsta i mitt liv, det är fan inte lätt och leva ett liv med övervikt pga utav något man fick under en graviditet.. Struman har förstört mitt liv totalt!
Jag trodde jag mådde bra men om jag verkligen tänker efter så gör jag inte det.. Idag väger jag nästan 35 kilo mer än vad jag gjorde för 1½ år sedan.. Jag lever för min sons skull och försöker se livet som något bra.. Förr var jag stolt och nöjd med den jag var, men idag skäms jag bara och vill helst inte visa mej!
Dom närmsta säger att jag inte ska ge upp utan kämpa vidare, men viljan och kraften tar lixom slut automatiskt efter ett tag.. Dom ser jag fortfarande som en stark person med motivation men ni ser fan fel, idag är jag en svag människa som inte längre står för sina åsikter eller synpunkter utan gömmer sej helst under täcket!
Från att ha varit en kvinna med självförtroende till och ha blivit ingenting!
Jag tänker alltid på vad människor runt omkring tycker om mej? Att alltid tänka på det gör mej förbannad, ja kan inte bara gå ut och känna som förr då jag kände mej vacker, idag kan jag stå timtal framför spegeln och inte det minsta känna mej fin.. Det är en riktig plåga!
Jag är ful, ful, ful! Det var länge sen jag kände mej vacker!!
Jag fick hos en psykolog för ungefär ½ halvår sedan, och hon fick mej att må bra.. Iallafall för stunden! När ens självförtroende nått botten och livet totalt vänt sej så är det verkligen svårt och acceptera vem man är idag och hur man ser ut.. Jag kan iallfall inte acceptera mitt utseende och min kropp idag för jag vill tillbaka till den jag var förr..
Mitt livs kärlek hatar att se mej nere och ledsen, vilket är allt för ofta! Jag försöker visa mej stark och glad men insers inne gråter jag.. Han förstår inte riktigt på mej och mina känslor, vilket jag kan förstå.. Allting är väldigt jobbigt för han och han tror jag bara är ute efter tjafs och bråk och tror att jag inte alls försöker.. Jag önskar att han kunde se rakt igenom mej så jag slapp förklara dag in och dag ut hur jag egentligen mår.. Jag ser på honom att han vill ge upp men viljan till att försöka är starkare så han stannar kvar hos mej.. En dag, kanske han inte orkar mej och går ut genom den dörren om det inte blir förändring inom mej själv.. Jag måste få hjälp annars kommer jag förlora allt jag äger och har!
Jag ser alltid ledsen, sur och trött ut.. Det är ingenting jag kan göra åt, det är så jag ser ut för tillfället (?) Jag försöker verkligen leva igenom mina dagar utan denna plåga men det ploppar lixom bara upp i huvudet på mej.. Jag vill vara en vacker kvinna även fast jag fött barn.. Varför skulle just jag få detta helvete? Har jag gjort så mycket fel i mitt liv att du plågade mej så hårt gud? Förlåt mej..
Det känns som jag lever detta liv själv, att alla jag känner är emot mej och vill inte mitt bästa.. Det känns som om alla vill få bort mej! Jag vill bli av med mitt hat, min ilska.. Jag vill vara lycklig igen!
Jag måste lära mej och säga till mej själv, KÄMPA, GE ALDRIG UPP! Men det är svårt jag vill tro på det, men hatat tar över oavsett hur jag än tänker..
Förhoppningsvis (?) vänder allting när jag fött min dottra och jag får möjligheten att minska i vikt, jag skulle kunna gå på eld, hoppa från berg, göra allting som står i min makt för att bevisa att jag behöver detta, jag känner mej som en tant med ryggproblem som jämt är trött och irriterad.. Jag blev 22 år för en månad sedan och ska väl inte leva såhär resten av livet? Om livet ska vara så orättvist då vill jag inte leva.. Och gör mej då en tjänst och visa på något sätt att mitt liv ska vara så..
Avslutat kapitel..
ATT LEVA MED STRUMA ÄR INGEN ENKEL MATCH!
Det är snart 1 år sedan jag fick samtal om att jag åkt på struma, vilket innebär att ämnesomsättningen är rubbad (trasig) och att antingen blir man smal som en sticka eller stor som ett hus.. Jag blev stor som ett hus och blev/är kraftigt överviktig fortfarande.. Det var ett väldigt stort steg i mitt liv, jag blev rädd och trodde att jag aldrig mer skulle få uppleva lycka igen i mitt liv.. Dagarna var en ren plåga och jag skämdes att se mej själv i spegeln, jag kände mej ful och äcklig och jag ville inte visa mej ute utan gömde mej inomhus och min ork till min son var inte så speciellt stor, jag kände mej värdelös som mamma och grät minst 10 ggr om dagen och önskade att jag kunde ge han ett bättre första år..
Jag har än inte min direkta dos för levaxin och åker och tar mina blodprov, mina värden ser bra ut och jag har stannat i vikt även fast jag är gravid, läkare och barnmorskan säger att jag har ingenting att oroa mej för utan att jag ska känna en lättnad eftersom jag redan har mycket vikt att bära.. Min dotter har det hur bra som helst i magen och tar all näring hon behöver!
Jag ska inte säga att jag inte har det jobbigt nu, men det är bättre än förut! Lever fortfarande med en grymt stor övervikt och har fortfarande besvär med rygg och ben och jag vet att det kommer bli värre genom månaderna ju större magen blir..
Allting kommer gå bättre när jag får börja på diet och sträva efter min orginalvikt som jag länge längtat efter.. Jag ska inte klaga utan jag är väldigt lycklig och glad över att jag ska föda min sons syskon men om jag skulle få ha valt så skulle jag ha väntat några år och "lagat" min kropp först.. Men det var gud som valde och jag är jätte tacksam för det!
Jag har varit en hemsk plåga!
Struman ändrade min personlighet, jag gömde mej i ett skal och stog inte för mina ord eller vem jag var.. Folk i min omgivning la märke till det snabbt och undrade var som skedde, idag är jag den jag alltid varit och jag har lagt det som var bakom mej! Kommer aldrig igen låta någon/något ändra mitt yttre och inre..
Jag har tagit stora kliv det här året och gått igenom en hel del, jag har inte bara blivit sjuk utan också fött en son och blivit en jävla bra morsa och jag är stolt över mej själv idag att jag klarat av allt detta och inte gett upp, vilket faktiskt många gör när man också hamnar i en sån stor och tung deperation..
Under dessa månader som jag mådde som dåligast tänkte jag bara på mej själv och jag har aldrig levt så dåligt i hela mitt liv, jag skäms idag hur jag behandlade min familj och framförallt min livskamrat som jag är EVIGT tacksam för.. Jag skrek och slog och behandlade han illa, men han stog kvar rak i ryggen och berättade varje kväll innan jag skulle sova hur mycket han älskade mej och sa att jag inte skulle skämmas för den jag var.. Och att han ALDRIG skulle sluta älska mej oavsett om jag blev så tjock så jag inte kom ut genom yttedörren.. Han har och kommer alltid få mej och skratta åt det som igentligen är hemskt och ledsamt men att leva med en person som får allt att se bra ut är den man alltid ska hålla kär och aldrig släppa taget om! ♥
Jag vet, vilket alla andra vet att jag alltid kommer att få leva med denna dumma sjukdom och ständigt få käka tabletter, men så länge jag kan ge min familj kärlek och få mej själv att må bra och känna mej vacker så vet jag att jag kommer klara det tills den dagen då jag dör.. Jag hoppas bara gud står vid min sida och öppnar armarna till att jag kan få en möjlighet att få minska i vikt..
Jag är ÄN inte nöjd med mej själv och jag vill ha mitt självförtroende tillbaka på 100% som förr då jag alltid kände mej vacker och var säker på mej själv, den dagen då jag kan ställa mej framför spegeln och se ett vackert ansikte med en fin kropp ska jag skrika ut all min lycka och alla ni i min närhet kommer märka av min tacksamhet och ni som känner mej bra och fortfarande står vid min sida vet att jag inte är någon som ger upp!
För mej är detta ett avslutet kapitel, jag mår bra idag och klarar av att leva idag ett normalt liv utan ilska och hat i mina tankar, jag är glad för det liv jag lever och älskar min gubbe ali och våran son och våran efterlängtade dotter! Utan er vore världen igenting, jag älskar er!
& Mamma, Pappa, Storesyster.. Jag har inte glömt er! Ni vet vad ni betyder..
Missförstå mej inte!
Du får inte förstå mej fel älskling.. Jag gråter och skriker för att jag vill ha dej hem! Och nej, vi tror inte att du vill stanna där.. Jag blir ledsen när du inte kommer med super nyheter, jag vill inte höra att det blir fler dagar.. Jag vill bara att du säger: NU KOMMER JAG ÄLSKLING, ALLT ÄR KLART!! När jag väl sover om nätterna drömmer jag om dej.. Att du är där jag är, du håller min hand, du kramar mej, du pussar mej!! Du skrattar med mej, du delar din vardag med mej..
Allt är så tomt utan dej.. Jag är verkligen ingenting utan dej! Som du sa igår, den här resan var nog ändå bra, nu inser vi vad kärlek är, och hur mycket vi betyder för varandra.. Men det var inte menat att det skulle vara så här länge.. Det handlade om 2 semester veckor hos din familj och släkt, men det slutade med en hemskt semester + flera veckor till.. Allt för dessa papper, och allt jävla skit!
Älskling om jag ändå fick se dej, skulle göra allt för att få se ditt ansikte, få känna på ditt hår, känna din kropp.. Att få hålla om dej.. Den dagen då du är tillbaka i Sverige blir den sista dagen då du åker någonstans utan mej! Jag minns när jag blev ledsen då du gick till skolan och jag var tvungen att vara själv hemma.. Jag kände mej DÅ ensam och saknaden var STOR! Hur fan tror ni då att jag känner mej idag?
Jag kommer aldrig aldrig aldrig att lämna dej.. Du är mannen i mitt liv.. Du är pappa till vårat barn och fler barn ska jag föda till dej.. Du vet våra namn.. Och det är många namn.. =) Så det är bäst för dej att komma hem nu, vi har mycket kvar att göra för att få vår familj att bli ännu mer perfekt!! ÄLSKAR DEJ, DU ÄR LJUSET I MITT LIV!!
Utan dej, inget jag!
Det har inte funnits mycket glädje hos mej idag..
Det ända jag har i mina tankar är dej ali älskling, önskar att allt bara vore en dröm..
Att jag vaknar upp och har dej liggandes brevid mej... Vilken lycka!!
Jag försöker verkligen visa mej stark för Ibrahims skull, men jag kan inte.. Det finns inge ork kvar.
Jag behöver dej hos mej.. Det är bevisat jag är död utan din närhet!
Om ord kunde beskriva..
Låten gör mej starkare..
The Righteous Brothers - Unchained Melody
ORGINAL
Låten är verkligen betydelsefull för mej! Det har den varit i galet många år nu..
Den får mej att tänka på mycket som är viktigt i mitt liv.. Men framförallt så tänker jag på dej älskling!
Sköldkörtel problem!
Mådde en anning dåligare idag på morgonen pga av tabletterna.. Men läkaren sa att jag ändå skulle börja med en hel tablett och jag känner ännu inte av några mer symtom.. Skönt! Har tyvär fått sköldkörtel problem så jag går på medicinering fick reda på det förra veckan, åkte på det efter graviditeten förhoppningsvis hjälper tabletterna mej annars blir det operation..
Symtomen hos mej var 1, att jag började bli allt mer känslig, kändes som alla var imot mej och mina beslut, ingen lyssnade eller förstog mej och jag blev mycket deprimerad.. 2, blev allt mer tröttare och tröttare, om jag fick bestämma ville jag bara sitta om dagarna.. 3, värk i fötter och ben sedan 1-2 veckor efter fick jag värk i ryggen speciellt när jag var ute och promenerade.. 4, sedan kom svullnaden och viktuppgången, gick upp kraftigt då började jag förstå att något var på tok, ringde då doktorn och svaren blev sköldkörtel problem..
Inga roliga nyheter men det känns ändå bra att veta att det var något problem så det inte var ens egna problem till varför jag gick upp i vikt lixom.. Önskar ivrigt nu att tabletterna hjälper mej snabbt nu och att ett resultat visas så snabbt som möjligt..
Någon annan som åkt på det? Hur var det för er? Har ni än kvar det idag? Hur lång tid tog det för er tills det blev förändring? Berätta gärna mer..
Jag vet nu att du finns.. på riktigt!
Tack Gud vill jag först säga..
Med gråten i ögat och med min son i famnen bad jag till gud om en tro om min älskade. För första gången i mitt liv bad jag från mitt hjärta, jag verkligen kände att han tog emot mina ord och mitt rop på hjälp.
Saker och ting börjar se bättre ut nu, allt börjar gå framåt äntligen! Och det är tack vare Gud han hjälper oss framåt nu, och jag är dej evigt tacksam förlåt om jag aldrig förr inte riktigt trott.. men nu vet jag, du finns!
I really love u sister ♥
Tack för dina ord, för all kärlek du givit mej.. Jag uppskattar det verkligen, kanske inte visat det bra, men tro mej utan dej hade det sett annorlundare ut, jag hade gått under om jag inte hade dej!
Är dej evigt tacksam syster, utan dej ingen jag. Så har det alltid varit! Vad det är bra att jag har dej.. Du har gjort denna "resa" lite bättre.. Jag älskar dej, glöm det aldrig!
http://urelinssynvinkel.blogg.se/
Gråtande hjärta!
Jag saknar dej, jag saknar dej, jag saknar dej, jag saknar dej, jag saknar dej, jag saknar dej, jag saknar dej, jag saknar dej, jag saknar dej, jag saknar dej, jag saknar dej, jag saknar dej, jag saknar dej, jag saknar dej!!
När ska du komma hem älskling?
Tänker inte gå in på detaljer, men min älskade man är långt borta från mej.. Och om du inte kommer snart, vet jag inte vad jag gör. Saknaden gör ont, fruktansvärt! Kärleken är bevisat, min kärlek till dej är evig, du är mannen i mitt liv! Du är lyckan, med dej i min närhet fungerar allt så mycket bättre.. INSHALLAH snart finns du här intill mej! Jag tänker på dej natt som dag.. Går inte en sekund utan att jag ser dej framför mej, ditt vackra leende, ditt fina skratt, dina konstiga skämt, och dina sjuka danser, jag är INGENTING utan dej!!
Jag älskar dej habibi, GELEK!!
.
Jag är ledsen, jag mår inge bra.. Jag får inte tag på min älskling!! *gråter blod* Jag ringer och ringer, men jag får inge svar.. Just nu skulle jag vilja kunna hans hemspråk, förstog inte mycket utav vad Nesrin sa till mej men det jag fattade var att han var ute och att jag skulle ringa mobilen han har där borta..
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH JAG ORKAR INTE MER!!!!!!! VARFÖR I HELVETET SKULLE DU ENS DIT? DU KLAGAR BARA PÅ ATT DU VILL HEM OCH ATT DU SAKNAR OSS.. DET GÖR DET INTE BÄTTRE SKA JAG BE OCH TALA OM.. DET ÄR SMÄRTSAMT OCH BARA SITTA HÄR NU HELT TOMHÄNT MED INGENTING, VETA ATT DU ÄR PÅ ANDRA SIDAN JORDKLOTET OCH MÅR DÅLIGT!!
JAG VILL ALLTID SE DEJ, HÖRA DEJ, VARA DEJ NÄRA, SOMNA OCH VAKNA OCH SE ATT DU LIGGER BREVID MEJ I SÄNGEN, MEN NÄR JAG VAKNAR PÅ NÄTTERNA OCH MÄRKER ATT JAG INTE HAR DEJ HOS MEJ FÅR MEJ ATT GRÅTA ÄNNU MER.. JAG HAR SOVIT SÅ SJUKT DÅLIGT DESSA DAGAR SÅ DET ÄR SJUKT.. FÖRSTÅR INTE HUR MYCKET MAN KAN SAKNA EN PERSON!! SNÄLLA KOM HEM NU TILL MEJ SÅ JAG FÅR KRAMA DEJ..
KOMMER ALDRIG SLÄPPA TAGET OM DEJ, GLÖM ATT DU SKA IVÄG OCH JOBBA DAGEN EFTER DIN RESA DU SKA VARA MED MEJ, OCH JAG SKA VARA SOM KLISTER PÅ DEJ!!
*JAG BARA GRÅTER GRÅTER OCH GRÅTER!! INGEN FÖRSTÅR MEJ HÄR, JAG DÖÖÖÖÖÖÖÖR UTAN DEJ!!*
