Jag satt och bläddrade igenom bilderna vi tog när vi var i Syrien, April 2010.. Vilken längtan jag har tillbaka, det var en stor upplevelse att se fattigdom och alla dessa gatubarn jag led när jag såg misshandeln öppen på gatan både på barn och djur.. Ibland förstår jag inte hur människor kan leva sådär?

Jag saknar släkten och deras värme och kärlek.. Främst saknar jag YABO, kommer aldrig kunna beskriva min kärlek för honom, han är bäst och jag är tacksam att jag fick möjligheten att få träffa honom ♥

Tiden i Damascus / Qamishli lärde jag mig en hel del, att vara tacksam för det man har och verkligen inse vilket bra liv vi igentligen lever här i Sverige. Varför ska vi klaga när vi lever ett perfekt liv?

Det svider i hjärtat när jag vet att min släkt är i fara nu när det är krig, jag är rädd att någonting ska hända dom men så länge dom håller sej inne och är på sin plats så vet jag att ingenting kommer hända dom, inshallah!

Om det har lugnat ner sig till September så ska vi åka dit, dom längtar efter oss och är ivriga för att få se vår prinsessa Jasmine och självklart Abdallah som bara var 1 år och 1 månad när vi var där sist =)

| Far ♥ Son | Mor ♥ Son |

 

Utsikten i Damascus



Yabo ♥ Abdallah

 

Fotomodeller i Qamishli med underbar utsikt :)

 

Nöjespark i Qamishli | Tivoli..

 

Här växte Ali upp som barn | Gick aldrig in tyvärr, men denna gång SKA jag det :)



Mitt i ingenstans | BYN!

 


Lite bilder av vårat äventyr..