Värmen kom som en chock, men lämna oss inte!

Ett rätt så "boring" inlägg för er andra.. bara om mina tankar typ och funderingar om min efterlängtade dotter och mitt underbara liv..

Snart äntligen är helgen kommen och då får jag ha min älskling vid min sida, jag är så stolt över han.. Han kämpar och jobbar dag in och dag ut för våran skull och det värmer i hjärtat när han säger att han gör det för våran skull och för att han vill att hans dotter också ska få helt nya saker och inte bara ärva storebrors tråkiga saker! Haha :)

Vi har blivit erbjudna en lägenhet, ska gå och kika på den ikväll kl 19.. *håll tummarna* Jag hoppas verkligen att den är fräsch, ett + det är på bottenvåningen, yey så jag tror nog att jag skulle kunna bli nöjd..? Bli bara lite less vi som fixat så mycket i våran underbara lilla 2.. Men livet är hårt, och för att vi kunna leva ett bättre liv så behöver vi mera plats eftersom vi väntar våran älskade flicka snart! Jag är så förväntansfull!

Prat redan om hur hon kan se ut? Bruna ögon.. Svart hår.. Blåa ögon.. Blont hår.. Det skulle faktiskt bli super najs om hon föddes med svart hår & blågröna ögon, inget tvång man har ju sina tankar..

Som när min älskade son låg i min mage då var jag 100% säker på att han skulle ha bruna ögon och svart hår exakt som sin far men ungen kom ut blond i håret men med svartbruna ögon (ser ut som oliver) så otroligt vackert.. Dom ögonen har han fått nu på senare dagar, innan hade han mörkmörk blåa med grått i..

---

Imorgon är det Lördag då ska vi fira Rojin som blir 12 år, stora tjejen! Vi har beställt en superfin tårta till henne med bild och text och det blir våran present till henne.. Hoppas hon blir nöjd.. Imorgon framåt kvällen kommer Nesrin m familj också från Örebro.. Jag har saknat mina tjejer och lilla Mohammed.. Tänk han är redan 4½ månad.. Som förra gången dom var här och hälsade på fick Nesrin knappt hålla i sin son, jag är så bebiskär och längtar så enormt efter mitt barn så jag blir tokig.. Bästa tiden är nog när dom är små små bebisar.. Tysta och lugna! :)

HELT SJUKT!

Jag blev sjukskriven igår från min läkare på BVC, eftersom jobbet har börjat jaga mej..

1, Min son är fortfarande hemma..

2, Jag har FÖR ont i min rygg och lever på mediciner pga av min struma..

Men ändå kan jag inte nyttja den enligt försäkringskassan eftersom min son fortfarande är hemma, för om jag ska få vara sjukskriven så ska jag vara det 100% själv hemma och inte tillsammans med min son, men vad ska jag göra då? Han får inte börja tidigare på dagis och daghem är uteslutet.. Så det var jävligt onödigt att jag ens blev sjukskriven för nu ligger mitt papper här hemma ionödan.. Jävla skit! Varför kan man inte bara samarbeta och försöka hjälpa unga människor med barn som fortfarande är hemma.. GAH!

Och jag har ingen anning om hur jag ska diskutera detta med min chef? Förslag..

Hon vet om att jag är gravid och att mitt beräknade datum är 22 September och att min son börjar dagis i mitten av Augusti men jag tror ändå hon skiter i det, hon behöver sin personal och så länge inte jag kommer med någon sjukintyg så blir det problem..

Ska man vara tvungen att säga upp sej nu då eller, för att slippa bli jagad varje dag till förlossningen?

ÅÅÅH! Jag har verkligen inte lust med sånt här nu, jag vill bara njuta av mitt liv för en gång skull.. Men det känns som om man aldrig får vara i fred?