Jättelyckad dag på Gröna lund!


Hela lördag kväll diskuterade vi söndags vädret, vi var så rädda att det skulle regna och blåsa men vi hade turen med oss, dagen sken ända in mot kvällen..

Åkte rätt så tidigt tycker jag, halv 10 bussen tog vi hemifrån oss och var inte hemma förens halv 9 på kvällen så det blev en lång dag inne på gröna lund..

Här är några bilder från gårdagen: (tryck på bilden för större)

Chinda & hennes son, jag & min son..



Ali, Yadhe & Rojin! Jag älskar er..



Jag & tjocka magen inne i stan..



Abdallah, Chinda, Yadhe & Nesrine..



Nesrine´s urgulliga son Mohammed med snäll nalle :)



Pappa & son åker bil, älskar er! ♥



Pappa & son, ni är mitt allt! ♥



Jag & min älskade son, dör för dej! ♥



Står i kön till en karusell :)



I kön till lilla parishjulet :)

 

Jag & en trött älskling..



Hjälper till och "städar" efter ett uppträdande för barn..



JAG ÄLSKAR ER! ♥



Haha, jag och min älskling leker lite! :)



Ja, det var det de!







27/05-2010


Dagens inlägg börjar med en dödande bild på min älskade son!
Om jag kunde så skulle jag verkligen äta upp dej, finns det något finare?




Idag är man yttligare illamående och känner av foglossningar som aldrig förr! Usch, kan det inte ta slut lnågongång? Jag är så svag i kroppen så det är sjukt, ibland vågar jag inte ens ställa mej upp för jag är rädd att svimma eller falla ihop..

Min vilde ligger och sover nu, så nu får mamma lite tid för sej själv.. 

Senare i eftermiddag ska vi åka och skriva kontrakt på våran nya lägenhet! :) Vår kommun är bäst eftersom vi slipper betala dubbelhyra även fast det skulle behövas.. Vår lägenhet vi bor i nu ska dom lägga ut så snabbt som möjlig så att någon annan kan få äran att flytta in tidigare också.. Som jag förstår det så ska vi få flytta in direkt efter dom andra flyttat ut och det blir efter den 16 juli så det blir perfekt för oss, innan inskolning och förlossning så nu hinner vi fixa innan dottra kommer :)


* Lyckades fota Ibbe´s kusin Mohammed i Söndags, och se så söt han é!



Längtan till min dotter bli bara större och större, igår kväll sparkade hon så hårt att hela magen rörde sej.. Hon är stark i både armar och ben så passa er.. :)

Imorse kröp Ibbe upp till mej och la sej tätt intill och både dreglade/pussade och klappade/slog på magen, han VET att han ska bli storebror och att hans lillesyster ligger där inne ♥

Jag vill ha September nu, nu nu nu nu!!




Avslutat kapitel..


ATT LEVA MED STRUMA ÄR INGEN ENKEL MATCH!

Det är snart 1 år sedan jag fick samtal om att jag åkt på struma, vilket innebär att ämnesomsättningen är rubbad (trasig) och att antingen blir man smal som en sticka eller stor som ett hus.. Jag blev stor som ett hus och blev/är kraftigt överviktig fortfarande.. Det var ett väldigt stort steg i mitt liv, jag blev rädd och trodde att jag aldrig mer skulle få uppleva lycka igen i mitt liv.. Dagarna var en ren plåga och jag skämdes att se mej själv i spegeln, jag kände mej ful och äcklig och jag ville inte visa mej ute utan gömde mej inomhus och min ork till min son var inte så speciellt stor, jag kände mej värdelös som mamma och grät minst 10 ggr om dagen och önskade att jag kunde ge han ett bättre första år..

Jag har än inte min direkta dos för levaxin och åker och tar mina blodprov, mina värden ser bra ut och jag har stannat i vikt även fast jag är gravid, läkare och barnmorskan säger att jag har ingenting att oroa mej för utan att jag ska känna en lättnad eftersom jag redan har mycket vikt att bära.. Min dotter har det hur bra som helst i magen och tar all näring hon behöver!

Jag ska inte säga att jag inte har det jobbigt nu, men det är bättre än förut! Lever fortfarande med en grymt stor övervikt och har fortfarande besvär med rygg och ben och jag vet att det kommer bli värre genom månaderna ju större magen blir..

Allting kommer gå bättre när jag får börja på diet och sträva efter min orginalvikt som jag länge längtat efter.. Jag ska inte klaga utan jag är väldigt lycklig och glad över att jag ska föda min sons syskon men om jag skulle få ha valt så skulle jag ha väntat några år och "lagat" min kropp först.. Men det var gud som valde och jag är jätte tacksam för det!




Jag har varit en hemsk plåga!

Struman ändrade min personlighet, jag gömde mej i ett skal och stog inte för mina ord eller vem jag var.. Folk i min omgivning la märke till det snabbt och undrade var som skedde, idag är jag den jag alltid varit och jag har lagt det som var bakom mej! Kommer aldrig igen låta någon/något ändra mitt yttre och inre..

Jag har tagit stora kliv det här året och gått igenom en hel del, jag har inte bara blivit sjuk utan också fött en son och blivit en jävla bra morsa och jag är stolt över mej själv idag att jag klarat av allt detta och inte gett upp, vilket faktiskt många gör när man också hamnar i en sån stor och tung deperation..





Under dessa månader som jag mådde som dåligast tänkte jag bara på mej själv och jag har aldrig levt så dåligt i hela mitt liv, jag skäms idag hur jag behandlade min familj och framförallt min livskamrat som jag är EVIGT tacksam för.. Jag skrek och slog och behandlade han illa, men han stog kvar rak i ryggen och berättade varje kväll innan jag skulle sova hur mycket han älskade mej och sa att jag inte skulle skämmas för den jag var.. Och att han ALDRIG skulle sluta älska mej oavsett om jag blev så tjock så jag inte kom ut genom yttedörren.. Han har och kommer alltid få mej och skratta åt det som igentligen är hemskt och ledsamt men att leva med en person som får allt att se bra ut är den man alltid ska hålla kär och aldrig släppa taget om! ♥

Jag vet, vilket alla andra vet att jag alltid kommer att få leva med denna dumma sjukdom och ständigt få käka tabletter, men så länge jag kan ge min familj kärlek och få mej själv att må bra och känna mej vacker så vet jag att jag kommer klara det tills den dagen då jag dör.. Jag hoppas bara gud står vid min sida och öppnar armarna till att jag kan få en möjlighet att få minska i vikt..

Jag är ÄN inte nöjd med mej själv och jag vill ha mitt självförtroende tillbaka på 100% som förr då jag alltid kände mej vacker och var säker på mej själv, den dagen då jag kan ställa mej framför spegeln och se ett vackert ansikte med en fin kropp ska jag skrika ut all min lycka och alla ni i min närhet kommer märka av min tacksamhet och ni som känner mej bra och fortfarande står vid min sida vet att jag inte är någon som ger upp!




För mej är detta ett avslutet kapitel, jag mår bra idag och klarar av att leva idag ett normalt liv utan ilska och hat i mina tankar, jag är glad för det liv jag lever och älskar min gubbe ali och våran son och våran efterlängtade dotter! Utan er vore världen igenting, jag älskar er!

& Mamma, Pappa, Storesyster.. Jag har inte glömt er! Ni vet vad ni betyder..


21 MAJ 2010


Värmen kom som en chock, men lämna oss inte!

Ett rätt så "boring" inlägg för er andra.. bara om mina tankar typ och funderingar om min efterlängtade dotter och mitt underbara liv..

Snart äntligen är helgen kommen och då får jag ha min älskling vid min sida, jag är så stolt över han.. Han kämpar och jobbar dag in och dag ut för våran skull och det värmer i hjärtat när han säger att han gör det för våran skull och för att han vill att hans dotter också ska få helt nya saker och inte bara ärva storebrors tråkiga saker! Haha :)

Vi har blivit erbjudna en lägenhet, ska gå och kika på den ikväll kl 19.. *håll tummarna* Jag hoppas verkligen att den är fräsch, ett + det är på bottenvåningen, yey så jag tror nog att jag skulle kunna bli nöjd..? Bli bara lite less vi som fixat så mycket i våran underbara lilla 2.. Men livet är hårt, och för att vi kunna leva ett bättre liv så behöver vi mera plats eftersom vi väntar våran älskade flicka snart! Jag är så förväntansfull!

Prat redan om hur hon kan se ut? Bruna ögon.. Svart hår.. Blåa ögon.. Blont hår.. Det skulle faktiskt bli super najs om hon föddes med svart hår & blågröna ögon, inget tvång man har ju sina tankar..

Som när min älskade son låg i min mage då var jag 100% säker på att han skulle ha bruna ögon och svart hår exakt som sin far men ungen kom ut blond i håret men med svartbruna ögon (ser ut som oliver) så otroligt vackert.. Dom ögonen har han fått nu på senare dagar, innan hade han mörkmörk blåa med grått i..



Imorgon är det Lördag då ska vi fira Rojin som blir 12 år, stora tjejen! Vi har beställt en superfin tårta till henne med bild och text och det blir våran present till henne.. Hoppas hon blir nöjd.. Imorgon framåt kvällen kommer Nesrin m familj också från Örebro.. Jag har saknat mina tjejer och lilla Mohammed.. Tänk han är redan 4½ månad.. Som förra gången dom var här och hälsade på fick Nesrin knappt hålla i sin son, jag är så bebiskär och längtar så enormt efter mitt barn så jag blir tokig.. Bästa tiden är nog när dom är små små bebisar.. Tysta och lugna! :)

HELT SJUKT!

Jag blev sjukskriven igår från min läkare på BVC, eftersom jobbet har börjat jaga mej..

1, Min son är fortfarande hemma..

2, Jag har FÖR ont i min rygg och lever på mediciner pga av min struma..

Men ändå kan jag inte nyttja den enligt försäkringskassan eftersom min son fortfarande är hemma, för om jag ska få vara sjukskriven så ska jag vara det 100% själv hemma och inte tillsammans med min son, men vad ska jag göra då? Han får inte börja tidigare på dagis och daghem är uteslutet.. Så det var jävligt onödigt att jag ens blev sjukskriven för nu ligger mitt papper här hemma ionödan.. Jävla skit! Varför kan man inte bara samarbeta och försöka hjälpa unga människor med barn som fortfarande är hemma.. GAH!

Och jag har ingen anning om hur jag ska diskutera detta med min chef? Förslag..

Hon vet om att jag är gravid och att mitt beräknade datum är 22 September och att min son börjar dagis i mitten av Augusti men jag tror ändå hon skiter i det, hon behöver sin personal och så länge inte jag kommer med någon sjukintyg så blir det problem..

Ska man vara tvungen att säga upp sej nu då eller, för att slippa bli jagad varje dag till förlossningen?

ÅÅÅH! Jag har verkligen inte lust med sånt här nu, jag vill bara njuta av mitt liv för en gång skull.. Men det känns som om man aldrig får vara i fred?


Vilken överaskning!


VI HAR FÅTT 5 ÅKBAND + INTRÄDE GRATIS PÅ GRÖNA LUND FRÅN MIN MAN´S JOBB! =)

Jag fick ett väldigt intressant samtal idag tidigare om att vi ska till Grönd lund den 6 Juni,
helt sjukt kul ju och ännu bättre.. Vi slipper betala! =) Gratis är najs..

Nu räknar vi ner dagarna!

 

JUSTE!

Jag har kommit på ännu en dålig sak med att vara gravid, man får INTE åka karusellerna på gröna lund.. BUHUHU, kanske någon lugn barnkarusell? Men någonting man får göra där är att ÄTA mat och godis och vinna saker, och det är jag superduper bra på! =) *belive me*


Om jag kunde skulle jag ge dej allt!


Får jag pussas med dej?



Jag älskar dej Mamma..




Obeskrivlig känsla..


Jag kan inte släppa tanken på att jag faktiskt har en liten flicka växande i min mage!
Jag saknar dej, jag älskar dej, jag längtar efter dej, känslan av att få hålla i dej är sjukt stor..





Det är inte bara glädje med att vara gravid..


Det finns verkligen nackdelar med att vara gravid även fast man inte vill tro det.. Jag skulle jättegärna klara mej utan dessa elakheter! Alla åker nog på dessa symtom men den som klarar sej ifrån det (som tex min mamma) hade nog en UNDERBAR graviditet..

.. Svimfärdig.. Illamående.. Trött.. Halsbränna..

                                                             

Värst var det inatt då jag sprang upp akut till toan och gjorde av med allting jag hade.. Hemskt! Kände redan på kvällen när jag la mej att någonting var på tok.. Allting sitter självklart kvar idag och jag är inte alls på humör, min skatt ligger och sover nu iallfall och jag får hoppas att han gör dagen lätt för mamma tills pappa kommer hem från jobbet..

Dottra min ska du göra graviditeten svår för mamma?! :)


About my babygirl / V21 ♥


Barnet:

Fostret har ännu inget underhudsfett. Det sväljer fostervatten och tränar därmed matsmältningsorganen. Fostret kissar i magen. Tänderna börjar utvecklas nere i tandköttet. Fostret har hårväxt över hela kroppen men det faller av vid födseln. Antikroppar förs över från mamman till fostret.

Vikt 420 gram.

Mamman:

Nu börjar en härlig tid. Magen syns väl, men är inte alltför stor. Illamåendet och tröttheten har ofta gått över och diverse småkrämpor du kan drabbas av i slutet av graviditeten har inte börjat än.

Har du oroat dig för missfall så har troligtvis den oron minskat markant vid det här laget. Din viktökning ligger troligtvis någonstans mellan fyra och sju kilo.

Pappan:

Prata med din partner så ni är överens om vad hon behöver för stöd. Glöm inte att även säga hur du själv känner och mår.


Enligt mej:

Som det står överallt så ska illamåendet och tröttheten minska för mej är det tvärtom den har börjat sen 1 vecka tillbaka. Om jag fick välja så skulle jag bara ligga och sova och lägga allting annat bakom mej. Mitt humör är inte heller på topp mina hormoner börjar typ spricka och jag lever på att gråta nu..

Pappa Ali är forfarande sej lik, om man jämför sen min förra graviditet då han ökade i vikt som f*n och levde verkligen sej in som väntade på att bli pappa :) Men det kanske kommer det med..

Jag börjar bli lite svullen här och var och känner av att jag börjar äntligen gå upp i vikt.. Halsbrännan har också satts igång nu och jag hoppas jag får fortsätta njuta av min graviditet och att den inte blir allt för jobbig..?

Hon kickar och gör volter som aldrig förr och blir nog en boxare som äldre. När jag hade Ibrahim i magen kände jag han knappt fram till v 25 sen började jag känna hans sparkar..

Ingen graviditet är den andra lik! Längtar efter min flicka enormt..




That´s my boy!


klockrent!

Ibbe sitter i badkaret och jag står och viker tvätt så ser jag hur han står och kissar i vattnet, så påpekar jag det och säger:

- älskling, du kissar ju i vattnet!

så tittar han på mej med fetaste leendet och "säger":

- va?

jag bara: - du hörde vad jag sa! :)

"han bara": jaja.



(bild tagen på en utav våra utflykter i kamishly!)


Jag älskar er..


Tryggheten min son har hos är otrolig, har aldrig sett en så stark kärlek..
Jag älskar er och är evigt tacksam att jag har er i mitt liv!




IBRAHIM ABDALLAH MED SIN FASTER ROJIN OCH SIN YADHE KHALATE! ♥

Bild tagen 28 Februari 2010..


Vår ÄLSKADE tjej!


Imorgon ska jag igen gå och kolla på dej, jag hoppas att du har gottat till dej och växt så mamma slipper vara orolig mer. Denna gång vill jag också jättegärna se ditt ansikte så du inte bara visar din rumpa och kous! Hihi..

Igår kväll när din bror hade somnat satt jag och din pappa och pratade om hur efterlängtad du är och hur otroligt spännande det kommer bli och få dej, allting kommer bli nytt oavsett din storebror.. Det är en STOR skillnad på en pojke och en flicka!

Denna gång kommer bli lika spännande, om inte mer kanske?

Det är faktiskt inte så långt kvar nu om man tänker efter? Dessa månader har gått jättefort och jag hoppas att när jag vaknar "imorgon" så är det September och ditt beräknade datum kommer! Mamma, pappa och storebror älskar dej och längtar till den dag då du finns bland oss.



Kom jättegärna med namnförslag? Har blivit osäker på vad min prinsessa ska heta..

• Joline • Isabella • Jasmine •


Mamma älskar dej!


Du är min STÖRSTA ägodel, och jag kommer aldrig släppa taget om dej!




Namnförslag på min prinsessa?


Jag vet faktiskt inte längre om jag vill att hon ska heta Joline längre?

HJÄLP!


Saknat mej?


Kom hem för 4 dagar sen, dagarna har varit igenproppade med saker och min son har blivit förskyld och får 3 tänder samtidigt så han låter mej inte göra någonting. Nätterna är asjobbiga han vill inte sova och han är en riktig liten gnällspik.. Men jag älskar han ändå! :)

I Fredags fick jag reda på att jag hade en lite flicka i magen.. Hon är en liten tös eftersom jag går inte upp i vikt jag rasar ner i vikt istället, sedan min inskrivning som var för kanske 2 månader sen har jag gått ner 6 kilo, det känns inte så speciellt ok, men det är för att jag går på medicinering ang min struma men så länge läkarna säger att hon tar den näring hon behöver så litar jag på dom, ska tillbaka på yttligare en koll nu den 11 maj så då får vi se om hon växt..

Semestern i Damascus/Kamishly var helt okej faktiskt, ett väldigt fattigt land men landet hade sin charm.. Tyvärr väldigt mycket misshandel både mot barn och djur på öppen gata och det var ingenting jag ville se, blev dubbelt så känslig också eftersom man är gravid.. Blev av med en väska med värdesaker som vi ALDRIG kommer se mer, men men livet är hårt..

Klippte min älskade pojke där nere, och fyfan så söt han vart. Blev en helt ny liten abdi.. Han var sjukt duktig både på planet ner dit och på hemåtresan..

Några utav bilderna (damascus) :





Shalo Ahmed´s hus, här bodde vi i 4 dagar sen åkte vi över till Yabo i Kamishly!







Kommer att ladda upp bilderna så småning om, vem orkar ladda upp alla i ett inlägg? Det är nog 300 bilder om inte mer :), haha.. Men jag lovar att jag ska dela med mej..