Det är så mycket som hänt på sista tiden att det gjort mig lite deppad, ledsen och galen! Brukar inte diskutera mina "problem" för någon. Men jag börjar känna att jag är behov utav de nu. Har en mor och far som inte existerar som vanligt så deras stöd har man ju inte. Saknar att ha någon nära mig, alla mina vänner valde att gå vidare när dom fick reda på att jag blev gravid och ville gifta mig. Deras problem inte mitt! Är lite instängd och avstängd känns de som. Vet inte hur jag ska tala till folk och bete mig, känns som jag glömt! Lever mitt lilla liv med mina barn som betyder allt för mig. Känner stor behov utav att byta liv och plats just nu fast tillsammans med familjen. Skulle aldrig tveka från att flytta från Sverige. Lär ändå inte bli saknad, om inte jag hör av mig så gör ingen de till mig heller. Tror inte min familj skulle veta om jag var död nu eller ej. Är över 1 månad sen jag sist hörde deras röster.. Fan, djupt deprimerad! Hur kan Gud tillåta någon att må såhär dåligt? Jag är inte värd de här, hjälper alla i min omgivning men ändå är de jag som ska bli nertrampad! Fuck this shit!!