Lite om mej..
Jag heter Ida och är 22 år fyllda lever min vardag med min sambo/man och vår son Ibrahim Abdallah som blir 1½ nästa månad, väntar in vårat 2 barn en dotter som kommer i September.. Jag träffade min gubbe 17 November 2007 sen dess har det varit han och jag.. Vi bara viste att det skulle vara vi livet ut, minns kvällen så väl första gången jag såg han, det klickade på direkten..
Jag är uppvuxen i Märsta men har bott i Bro sen 2½ år tillbaka, min gubbe är uppvuxen i Kungsängen sedan 14 års ålder då han tidigare bodde i sitt hemland Syrien..
När jag var gravid med min son fick jag struma vilket ledde till övervikt, idag väger jag nästan 35 kilo mer än vad jag ska och äter medicin dagligen, efter att jag fick struma ändrades mitt liv helt och hållet, det har varit ett väldigt långt år med mycket tårar och jag längtar enormt efter min gamla kropp.. Gick mycket hos en psykolog eftersom jag mådde både fysiskt och psykiskt dåligt, livet börjar vända sej nu eftersom man börjar vänja sej.. Jag ska göra allt som krävs för att försöka få möjligheten att gå ner i vikt efter förlossningen, vissa har tur och vissa har otur med att förlora dom "extra kilona"..
Min son har precis börjat på dagis och han börjar växa "ifrån mej", nyss var han bara en liten bebis som bara ville vara i mammas famn nu har han knappt tid för mej.. Hah! Snart får jag en ny bebis jag kan mysa med och jag längtar sjukt mycket..
Min största dröm är att få plugga vidare till Socionom men det lär ju ske om flera år eftersom jag valde att skaffa familj först.. Men något som står på listan är körkort till mej och utbildning till väktare för ali så pengar har man börjat samla lite smått..
Livet i Bro är helt okej, lite ensamt eftersom man lämnat familj och släkt i Märsta och ser dom inte så ofta. Svårt och skaffa kontakt med annat folk här eftersom jag fått så dåligt självförtroende efter jag fick struman. Pratar lite med andra mammor på gården men ingen jag umgås med på sidan av lixom.. Och det är något jag saknar!
Ni får jättegärna ställa frågor om ni tycker att jag missat något, annars fortsätt läs min blogg :)
Läser att det både har hänt bra och dåliga saker i ditt liv senaste året, lider med dej! Min kompis fick också struma när hon födde sin dotter och har fortfarande massa onödiga kilon att bära. Jag hoppas verkligen att du får möjligheten som du säger att gå ner i vikt.. För dina barns skull! Att ha en mamma som är trött och inte orkar röra sej på samma sett som förr är jätte tråkigt, man vill ju ha orken till att springa och jaga dom lixom!
Håller tummarna för dej och hoppas att allting vänder sej helt och håller, och lycka till med inskolningen för din son! :)
Hej! Jättefin blogg och söt son också :) Jag undrar, har du gått ner något överhuvudtaget sen du fick struman eller går du bara upp i vikt hela tiden? Hur blev/blir det med din graviditet klarar hon sej där inne i magen, hur mycket har du gått upp i vikt allt som allt pga av graviditeten? Ha det BÄST!
Väljer att inte lämna ut min blogg, hoppas det är OK med dej!
Jag har själv drabbats av struma men det fick jag eftersom jag gick upp för snabbt för mycket vilket oftast leder till struma och så brukar det ju vara när man är gravid att man går upp för snabbt och kroppen inte hinner med.
Det är cirka 5 år sedan jag fick det och jag hade oturen att gå upp 20 kilo pga av sjukdomen, jag började träna och ändrade mina matvanor och har lyckas gått ner 10 kilo utav dom men som jag skrev innan så lider jag av fetma och har yttligare vikt att få bort men det går nog om man vill.. Och jag tror att du kommer klara av det, du är ung och har snart 2 barn du kommer röra på dej mycket och kommer snart komma ut i arbetslivet igen och har inte förr haft problem med vikten så kommer du fixa det här galant!
Belive me!
Jag håller med dig, livet i bro är okej. Känner mig också rätt ensam ibland, alla vänner har man ju på annan ort. Men så blir de när man flyttar dit killen är uppväxt.. Hoppas det går bra för din lilla prins på dagis. Har du therese som fröken?? =)
Och snart kommer eran lilla flicka också, vad tiden har gått fort! =)
Kram på dig
Hej fin blogg ska du veta.
Hur träffades ni?
Hej Caren!
Tack va snällt!
Har du själv blogg? Ser att du bor i Bro :)
Jag och Ali träffades tack vare samma umgänge, det var egentligen inte menat att vi skulle ses den dagen. Det var ödet som tog över!
