Jag älskar er busungar <3


Haha, inte världens bästa bild precis..
Men den var så söt så jag var tvungen att ladda ner den :)



För varje dag som går så älskar jag er mer och mer, ni är meningen i mitt liv..


Jasmine, mitt hjärta!! <3


Efter 5 månaders kolik vände livet.. Vi har ännu lixom inte kommit över det då det framstog mycket tjafs mellan oss.. Krigar oss genom dagarna och försöker lé och vara glada.. Men det är lixom tufft att försöka vara lycklig när man inte är det till 100%!

Jag vet att allting kommer bli bra för jag litar på oss och det vi har tillsammans.. Men ibland ger man upp och undrar?

Det har varit mycket skrik och gråt och det är det fortfarande eftersom vi inte riktigt än vet vart vi har varandra, vi gick igenom en jobbig period men vi höll fast varandra och står fortfarande kvar men är det för barnens skull eller för oss egna? Ibland kommer det en tankeställare..

Jasmine har hunnit bli 7 månader och hennes tryckhet är hos mej, hon gråter hysteriskt när hon kommer i närheten utav pappa eller någon annan.. Jag hoppas det ordnar sej med tiden.. Hon tycker inte om att jag går ifrån henne, då blir hon ledsen och börjar gråta..

Jag känner en skyldighet nu att vara där hon är och inte lämna henne eftersom det var just det jag gjorde när hon var knappt 1 månad gammal, eftersom jag inte klarade av det pga hennes kolik.. Idag är jag en bra mamma åt henne, men då kände jag mej värdelös..

Jag klarade inte av hennes skrik, gråt och  gnäll.. Jag hade turen som fick hjälp annars hade jag gått under.. Jag mådde piss och gör det än kan inte riktigt släppa att jag lämnade bort henne.. Med vilja lixom så att jag kunde ta hand om min son och få sova.. Jag var självisk känns det som..

Folk säger att jag hamnade i en deperition och inte kunde hantera den.. Och det är ju normalt, eller? Jag tänker mycket på hur mitt liv ändrade sej när jag fick Jasmine, hur mycket familjen splittras och hur vi lever idag..

Jag krigar för mina barn och jag älskar dom över allt annat, jag skulle aldrig kunna släppa min dotter igen! Hon är min och ingen annans.. Det är för mina barn jag lever, och jag måste ha dom vid min sida för varje dag som går!


Förlossningsberättelsen..


Det som vi alla har väntat på..

Redan tidigt på Onsdag morgon 23/9 började jag känna av KRAFTIGA sammandragningar, dagen gick och ingen Jasmine kommen..

Torsdagen kom och jag kände av sammandragningarna men inte lika som dagen innan, jag började bli otålig.. Satte igång och städa lägenheten, tvättade 3 maskiner och lagade pannkakor.. Gick in i duschen, fönade håret.. Fasnade med fingret, åkte till vårdcentralen och sydde 2 stygn.. Dagen rullade på som ingenting.. Vid 17.15 - 17.30 började jag känna något jag aldrig känns förr.. Var det värkar? Ja, det var det.. Men dom var inte täta, dom kom var 30 minut, 15 minut.. Jag ringde in och berättade hur det låg till och dom bad mej ta det lugnt och ha koll hur täta värkarna var och att jag skulle höra av mej vid 7 tiden.. Jag ringde in och efter det samtalet var mina värkar med 5 minuters mellanrum, vi bestämde oss för att åka över till yadhe, där skulle abbe vara under tiden.. Vi kom dit vid halv9 ungefär och jag klarade av att vara där yttligare 1 timme sen satt vi i taxin på väg till förlossningen..

Några minuter innan halv 11 blev jag undersökt och jag var öppen 4 cm.. Vilken lättnad! Jag fick byta rum till "förlossningsrummet" direkt när jag kom dit blev jag jättebra bemött och dom var jättetrevliga.. 23.50 fick jag min epidural och efter det kunde jag ta det lugnt och andas igenom mina värkar.. Drygt en halvtimme efter det blev jag undersökt igen och då var jag öppen 6 cm.. 1 timme efter det, 7 cm.. Då tyckte hon att jag skulle gå upp och röra på mej men innan det ville hon "spräcka mej" så vattnet går men då automatiskt gick vattnet av sej själv.. Och yttligare 1½ timme efter det var jag öppen 9 cm.. Sedan slog klockan 04.00 då kom hon in och undersökte mej och sa att nu är du öppen helt om du vill kan du börja krysta eller så kan du vänta tills dina kryst värkar sätts igång själv.. Ali tyckte att vi skulle testa så vi gjorde det och det gick så bra och klockan 04.42 var hon ute :)

• Här hade vi precis kommit in och fått veta att jag var öppen 4 cm..



• Andas igenom en värk innan narkosläkarna kom och gav mej epidural..



• Ute på promenad :)



• Sitter på en boll så bena säras :) (1 timme innan hon kom)



• Välkommen prinsessan ♥



• Det var dessa underbara kvinnor som hjälpte mej :)



• En stolt och trött pappa!



• Prins & Prinsessa sover..



• Stolta faster Rojin



• Stolta faster Janda



• Storebror & kusin kollar in Jasmine och undrar vad det är för något :p




Jag hade en väldigt lätt förlossnings eftersom jag viste hur jag ville ha det.. Det är viktigt oavsett om man är förstföderska eller inte att våga stå på sej och inte tveka och vara rädd.. Tyvär vågade jag inte berätta hur jag ville ha det under min första förlossning och det förklarade till varför den var som den var.. Men alla lär vi oss något nytt varje dag..


Vår Prinsessa!



24 SEPTEMBER 2010 04.42 KOM VÅR ÄLSKADE DOTTRA..

4010 G & 51 CM LÅNG!



* HÄR ÄR MIN PRINSESSA BARA NÅGRA TIMMAR GAMMAL!



* STOLT STOREBROR SOM ÄLSKAR ATT PUSSA SIN SYSTER!



* STENKOLL PÅ LILLESYSTER, HON FÅR ALDRIG VARA ENSAM!



* PAPPAS PUSSAR ÄR MYSIGA!



MIN ÄLSKADE FAMILJ SOM BETYDER ALLT FÖR MEJ!
TACK GUD FÖR ATT DU GIVIT MEJ DESSA UNDERBARA TING! ♥



Jag säger bara: VA?!


Både lycka och gråt/smärta..

Min slempropp har släppt :) och ja har ont..

Skulle föna håret och fasnade med fingret, och fick sy 2 stygn.. Yey!

Vilken dag!


Ännu en dag!

Idag är jag beräknad, men ingen bebis än kommen..

• Ryggvärk
• Mensvärk
• Sammandragningar
• Hård på utsidan av magen

Vad fattas? Jo.. Värkarna! & självklart slemproppen..


Hade sjukt svårt att sova inatt, jag tänker för mycket och kan inte koppla av i kroppen.. Det är jättejobbigt! Vaknade flera gången och trasknade runt i lägenheten och kollade till mina prinsar så allting var OK med dom..

Snälla snälla snälla kan inte allting bara sättas igång nu? Jag orkar verkligen inte mer..

Jag tycker det är jättejobbigt och vänta, jag klarar inte av det.. Och så ska man gå över tiden också, varför det för? *dumma* Nu tänker jag bara på den 26/9 då har jag tid hos barnmorskan, men dit vill jag inte gå då för då ska jag ha min flicka i min famn.. Hoppas!

Min barnmorska som var 95 % säker på att hon skulle komma tidigare än väntat eftersom hon så länge (över 1½ månad) varit fixerad neråt och för att jag har känt sånt tryck och hugg och stickningar i underlivet.. MEN NEJ! Ingen bebis här inte..

Jag vill inte vara med längre! Hah..


Jag saknar ju dej, saknar du inte mej jasmine? Vill du inte komma ut till mamma din så jag kan få pyssla om dej, så du kan få träffa din pappa och din storebror som var eviga dag pussar på din ul bild..


VI ÄLSKAR DEJ! ♥



JAG BLIR GALEN!


Det går mej på nerverna..

Från 20.00 till 04.00 igår/morse hade jag väldigt jobbiga sammandragningar och en massa elaka stickningar och huggningar i underlivet.. Hade svårt att sitta eftersom jag tyckte att jag mosade hennes huvud, fast det vet ju alla att man inte kan göra?! :)

När ska du komma flicka lilla? ♥

Jag vill ha VÄRKAR! Ja, jag är lite galen bara, lite! Orkar inte vänta längre, 2 dagar kvar till beräknat datum och snälla låt mej inte vänta yttligare?! Mammas snutta..


Hon är Prinsessan Jasmine! ♥


Sammandragningar typ hela dagen..
Illamående, febrig och svag i kroppen i ungefär 1½ timme..
Stickningar och hugg längst magen och i underlivet..
Jag vågade tänka: " är det dags ? "


Hon känner av min längtan det är därför hon inte kommer.. Kanske blir hon stressad?

Jag räknar ner mina dagar nu till beräknat datum och dagarna börjar ta slut..
JAG SAKNAR DEJ, ÄR DET INTE DAGS SNART?!



Min lycka..


Fick ett jättefint sms bara för någon kvart sen om att min storesyster hade drömt inatt att jag fött och att min dotter var jätte vacker.. Längtan är verkligen inte stor nu heller.. (?)

Hon skrev också att hon tror att det närmar sej.. Det vill jag också tro, men jag har slutat hoppas efter denna kämpiga månad, jag ska sluta "tänka" och då kommer värkarna sättas igång direkt :)




39+1 v ♥


Jag säger bara.. När, när när?



Läste att man kan ha sammandragningar upp till 2 veckor innan själva förlossningen sätts igång och det är det som kallas förvärkar.. Jag har tamifanimej haft det då över 1 månad..

Det är 2 veckor sen jag satte mej på toan och fick blod på pappret (rikligt med blod) jag blev jätteglad och trodde verkligen att någonting skulle ske, jag sprang fram och tillbaka och packade och såg till att allting var nerpackat.. Ali sa att jag skulle lugna ner mej men jag var helt inställt på att det skulle hända..

Förhoppningar och längta har man typ 100 ggr om dagen och direkt när man känner av minsta sammandragning tänker man: ja äntligen nu sätts det igång.. Men dagen går och ingenting har hänt..

Jag är så nyfiken, hur ser du ut?


Dagarna går..


Ikväll har jag haft ont.. Sjukt starka sammandragningar.. Stog och lutade mot köksbänken ett antal ggr.. Jag hoppas du njuter av att göra mamma illa snuttan.. Haha! Skoja bara.. Jag förstår att du också har det kämpigt där inne, du vet inte om du än är redo.. Stanna så länge du behöver, mamma väntar always på dej! :)

Har iallafall gått in i v39 nu, bara bra att du håller dej där inne så länge som möjligt..

Imorgon ska min prins till dagis, där har han inte varit nu på 1 vecka efter en låååååååååååång förskylning.. Jag hoppas innerligt att allting går bra med lämningen imorgon, jag får så ont i hjärtat mitt när jag hör han gråta efter än.. *tårar i ögonen* men efter 5 minuter är det glömt och han har det bäst på dagis..

Nu är klockan sent och jag ska krypa ner i sängen och försöka sova.. Önska mej lycka till!


Otålig.


Jag orkar inte vänta mer, jag blir bara sur när jag vaknar på morgonen och inser att en ny dag börjat. Jag vill bara få mina jäkla värkar och föda henne nu. Jag har inge tålamod längre och längtan efter henne är STOR!

Denna vecka som varit har jag småblött 3 ggr.. Man blir ju bara "lite" förväntansfull..

Mitt humör är verkligen inte på topp, jag är sur och gnällig all the time, och alla huggningar och stickningar jag har i underlivet gör det verkligen inte bättre..

Ont i hela kroppen har man också, har inte sovit bra nu på 2 nätter.. Vaknar hela tiden, är orolig och kan inte koppla av i armarna känns som kramp typ?..

Livet rullar vidare och min längtan får sitta i ett tag till..


Efterlängtad!


10 dagar kvar till beräknat datum!

Hade ont igår och jag fick blod, trodde att jag äntligen skulle få se henne.. Men nej! Imorgon ska jag till barnmorskan ska se om hon kan undersöka mej, kanske är jag öppen? Det skulle underlätta lite..

Under 1 månads tid nu har hon hållt på och jäklas med mej, slempropp hit och slempropp dit.

Jag hoppas du är snällare när du kommer ut, haha!

Mammas lilla prinsessa ♥


9 September 2010

Flicka lilla..

Ingenting har än hänt. Trodde att det skulle ske idag faktiskt, var svag och hade ont "mensvärk" i flera timmar som kom och gick.. Men vid 2,3 tiden var det borta och kom aldrig tillbaka..

Har tryck och hugg längst ner i magen och jag känner hur hon "pressar" sej ner.. Någonting är på g iallafall..

Förstår igentligen inte varför jag stressar är bara inne i v38 men jag har ställt in mej på att hon ska komma dom här dagarna eftersom jag hört så mycket av läkare och dylikt..

Nu på Måndag (om ingenting skett) :), ska jag till barnmorskan då ska jag be henne titta om jag är öppen, jag har det väldigt jobbigt och har blött nu för 3 gången hon kanske kan hjälpa mej och göra så dom sätter igång mej.. Har läst mycket om att det flera som har varit med om det även om man inte gått över tid..

Vi får la se.. Hon kanske inte tycker att jag behöver det även fast jag tycker det.. Som min svärmor säger, det är inte lätt och vara gravid man har faktiskt ont! Idag såg jag hur hon led med mej när jag hade som ondast hon tyckte att vi skulle åka in och se om det skulle hända något men jag valde att stanna hemma, jag skulle ändå bara bli hemskickad..

Nu ska jag krypa ner i sängen och mysas med min son! ♥


Falska förhoppningar?


Åh, jag bara trodde att jag skulle ligga inne nu i förlossningen och snart ha min snutta..

Men nej, inga värkar.. Fick igår min slempropp tror jag eftersom det innehöll blod och slem men eftersom jag varken hade sammandragningar eller några värkar tyckte dom att det var onödigt att åka in.. Hela natten har gått bra och jag hade lite ont vid 4 och kl 6.. Nu har ingenting hänt än och jag är sur som fan.. Ska ut och gå nu i typ 10 timmar så det kanske sätts igång, haha..

Jag längtar, jag drömde om förlossningen inatt och jag hoppas verkligen inte att det händer så i verkligeheten, elin vet vad jag pratar om!

Hon smårör sej där inne men hon trycker inte ner sej som hon gjort förut i typ 2 veckors tid så jag känner mej lite desperat till och få ont, det känns som om jag bara går runt och väntar..

Har gått in i v38 nu iallafall..

I MISS YOU BABYGIRL!


Dottra Dottra..


Jag blev riktigt glad idag på mitt besök hos barnmorskan..

Hon är helt fixerad och ligger i livmodersöppningen och kan komma vilken dag som helst.. Min barnmorska trodde till 95 % att jag skulle gå veckan ut, så vi får se?! :)

Jag blir bara "lite" nojjig..

Har länge känt, sen i torsdags att hon varit långt ner så hon har tryckt ner sej riktigt ordentligt och "övat" mamma lite med smärtorna så berit sa också att när du väl börjar få ont vänta inte utan åk direkt för din förlossning kommer gå snabbt..

Jag bara läääääääääääääängtar nu.. Men samtidigt inte man börjar bli lite förlossningsrädd nu helt plötsligt!

Pappa Ali var med och han såg så stolt ut och vi spelade in hennes hjärtljud och han fick tårar i ögonen och jag blev rörd av att se det.. Han är den bästa pappa man kan tänka sej! ♥


Tänk tänk..


Jag satt och tänkte igår på min dotters namn..

Jasmine?

Absolut, bästa namnet såklart! Men jag skulle vilja ha ett andranamn också..

Ingenting man säger ihop utan bara ett namn efter Jasmine!

Har ni några förslag?

Jag skulle vilja att det skulle vara lite udda.. Alla har ju så sjukt vackra namn idag på sina barn så något måste ni ju kunna klämma fram?

*


Du är inte snäll du snuttan..


Åh, vad gör du med mej?

Jag har såna sammandragningar ända ner i benet.. Varför gör du såhär för?

Och att du trycker dej ner sådär läskigt gör inte saken bättre.. Det skulle ju vara bättre om du kunde snabba på dej lite istället för att göra mami trött och seg..

Du har sjunkt så sjukt mycket på dom här dagarna att det inte är klokt.. Jag önskar att mina värkar sätts igång snart.. Jag saknar dej.. Jag undrar hur du ser ut?

Imorgon är det 23 dagar kvar till mitt beräknade datum.. Och det kommer bli dom segaste dagarna ever..

MISS YOU LIKE HELL!



Snart ligger du sådär och snuttar i din egen lilla vagga som också har rosa filt :)

Jag kan knappt tro det själv, jag ska bli mamma åt en flicka.. Jag ska få en dotter! Och jag kommer bli en stolt 2 barns mamma nu.. Och ansvaret blir större och jobbigare.. Men det skiter jag i :), jag kommer klara av det och kämpa på och som jag alltid säger: man lever bara 1 gång!

I LOVE MY FAMILY SOOOOOOOOOOO MUCH!


Till min skrutta..

I välkomspresent ska vi köpa en sån här mysig babygunga till våran dotter.. Priserna är från 1600 - 2200:- lite väl för mycket, men jag har sagt länge att jag vill ha en sån till henne och det står först på listan eftersom hon får ta över mycket av sin bror som är som nytt.. Så någonting måste man ju skämma bort henne med, eller vad säger ni?!









Gravidvecka 36, 37 ♥

Det närmar sej!


Nu är du 36 veckor gången (eller gravid i 37:e veckan, om du föredrar att räkna så). I slutet av denna vecka passerar du en viktig gräns då din bebis sägs vara fullgången. Detta betyder att du, i teorin, kan föda nu. När din bebis gradvis sjunker ner i bäckenet kommer din mage och dina lungor äntligen att kunna expandera lite mer. Nackdelen är förstås att trycket på blåsan kan öka så att du måste gå på toaletten oftare.


Det som står där har jag redan varit med om i 1 vecka, kanske ligger jag lite före?! :)

Planering inför födseln

Att vara väl förberedd både praktiskt och mentalt kommer att hjälpa dig ta saker och ting med ro under förlossningen. Den viktigaste personen under förlossningen kommer att vara din förlossningspartner (oftast, men inte nödvändigtvis, din partner) — den människa du valt att dela denna fantastiska resa med. Försök att sätta er ner och gå igenom hur du önskar att saker och ting ska ske — det är bra för er båda att ha gjort det när det väl är dags.


Ja, det är dags för mej nu också att packa BB-väskan vet inte HUR länge jag har sagt att jag ska göra det eftersom hon håller på som hon gör. Vilken minut, sekund, dag som helst kan hon komma!



Allting blir bara allt mer spännanade och spännande nu.. Säger jag nu! När jag väl ligger där inne kommer jag önska att jag inte var i den sist jag är i då.. Tänkte och kommer säkert tänka likadant som på första och andra förlossningen.. Det är en upplevelse alla vill vara med om tror jag, även om det gör ont.. Men smärtan kan verkligen inte övervinna det du får och har gått runt och bärt på i 9 månaders tid.. ♥

Bjuder även på en bild på mej själv (det syns knappt att jag har bebis i magen) Hihi..




Tidigare inlägg Nyare inlägg